Plentiful, the wicked fellow in fields and villages,
capable of the worst vices and most brutal crimes,
hiding an ugly soul under the brown smock,
subservient to the seven capital sins.
— Antonio Machado, “Por tierras de España” (1912)
[Svensk version längre ner]
If one is to look past the cultural and social stereotypes that characterize Spain, one will find a land of contrasts: the friendly, warm and hospitable personality the world claims the Spanish people possess clashes with the sheer brutality of the country’s history, a history that is often overlooked in favor of appealing to the average sun-thirsty tourist. But those that choose to delve into the dark waters of the Mediterranean country will find that they’re infested with violence and misery.
In order to find the roots of Spain’s and its people’s most perverse side we must go back to the late 15th century, when the Dark Ages’ distinctive brand of obscurantism that plagued Europe started to disappear thanks to a renewed interest in humanism brought forth by the Renaissance. As for Spain, then the Kingdom of Castille, when the 15th century comes to mind it’s not only because of the great artists and scientists the country is proud of still to this day, but also because of The Spanish Inquisition.
The Tribunal of the Holy Office of the Inquisition
The Tribunal of the Holy Office of the Inquisition was founded in the late 15th century after Pope Sixtus IV issued a bull, “Exigit sincerae devotionis” (“Sincere devotion is required”), that authorized the creation of the institution and gave the royalty total control over the designation of its agents. It was used as a mechanism to keep the kingdom united under the precepts of Catholicism and its laws were to be applied only to the baptized population, but the lack of religious freedom meant that all of the kingdom’s denizens were vulnerable to the long claws of the inquisitors and their tribunes. This resulted initially in the persecution of Jewish converts, whom the royalty believed to still be Jewish behind closed doors, but also that of the moors and eventually of protestants as well. The increasing popularity of Protestantism during 16th-century Europe and the subsequent persecution its adherents experienced in the Kingdom of Castille laid the first stones of a concept that would later be known as “the black legend”.
The origins of the Black Legend
Spanish sociologist and historian Julián Juderías describes the Spanish black legend in his book “La Leyenda Negra y la verdad histórica: España en Europa” (“The Black Legend and the historical truth: Spain in Europe”, Madrid, 1914 ) as follows:
…the atmosphere created by fairy tales about our land that have been published in all countries, the grotesque descriptions of the Spanish people as individuals and as a collective, the negation or at least systematic ignorance of all that is positive and beautiful in the manifestations of culture and art, the accusations that have always been thrown upon Spain based in either exaggerated, misinterpreted or plain false facts, and, finally, the assertion found in supposedly respectable and trustworthy books, often reproduced and commented in the foreign media, that our land constitutes, from the viewpoint of tolerance, culture and political progress, a pitiful exception within the European nations.
Juderías’ criticism of the dirty lens through which the rest of Europe saw (and, to some extent, still sees) Spain is justified: 16th century England, The Netherlands and Italy, along with various authors from other European nations, used defamation against Spain and the practices of the Inquisition both as a political and a religious tool to bring the country down. However, the legacy of the infamous institution is undeniable, as are some of the aspects of Spain that Juderías seems to refuse to acknowledge. The political and religious climate of the 17th century Spain, plagued by political corruption, industrial setbacks and obsolescence and religious intolerance among other issues, resulted in significant economic and cultural decadence, which fueled feelings of inadequacy and a sense of moral poverty in the population when comparing itself to the rest of Europe.
These feelings pervade the Spanish psyche to the point that, by mid-19th century, the Spanish decadence is blamed not on the environmental circumstances but rather on the Spanish personality, and so the concept of decadence is enhanced by the idea of degeneration. The myriad of sociocultural, political and religious issues in the country, worsened by the Spanish-American war and the subsequent loss of the remaining colonies in the Americas and the Pacific, prompt the birth of the Generation of 98, a literary group of authors whose work voiced the frustration and disappointment towards the country’s social and political spheres.
Antonio Machado, one of the most notorious authors from the Generation of 98, portrays in his poem “Por tierras de España” (“Through Spanish Lands” from “Campos de Castilla”, 1912) a particular brand of the Spanish psychosocial profile characterized by callousness, as well as a desolate landscape reminiscent of the authors of Romanticism:
Men of this land who set pinewoods ablaze
and expect a booty from the plundering,
used to level off black oak forests, yesteryear,
cutting down the robust groves of the sierra.
They see their poor sons off, fleeing the land today;
the tempest carries away the rich silt
through sacred rivers onto wide seas;
and they toil in cursed moorlands, and suffer, and wander.
Men who are sons of tough wayfarers’ stock,
shepherds guiding their merino hordes
to fertile Extremadura, migrating flocks
soiled by dust, baked by the sun along the way.
Short, nimble, suffering, his eyes those of a cunning man,
sunken, apprehensive and fickle; and as though
a crossbow’s limb, in his dry countenance of
salient cheekbones, the bushy eyebrows.
Plentiful, the wicked fellow in fields and villages,
capable of the worst vices and most brutal crimes,
hiding an ugly soul under the brown smock,
subservient to the seven capital sins.
His eyes, ever blurred by envy or sadness,
he hoards on his catch and cries over his neighbour’s gains;
neither does he ponder his misfortune nor enjoy his riches;
he’s hurt and assailed both by fortune and disgrace.
The numen of these fields is cruel and fierce:
at sunset, in the faraway hills,
you’ll see the shape of an archer, looming huge
as though an enormous centaur, readying his arrow.
You’ll behold soldierly plains and bleak, ascetic plateaus,
-sure, not the seat of the biblical garden around here -;
these lands are rather for the eagle, a chunk of the planet
crossed by Cain’s wandering shadow.
20th century Catholicism
Whereas the works of the Generation of 98 embodied a critical vision of Spain where the country had brought its misery upon itself, the shadow of the Inquisition was still present in Neocatholicism through the idea that Protestantism had broken the catholic orthodoxy of Europe and therefore it wasn’t Spain that was in moral jeopardy compared to the European nations but the other way around. This current of though would later be considered the foundation of nationalcatholicism, the ideology behind the Francoist dictatorship. Again, Church and State unite under the same interests: the Church gave validity and support to the retrograde values of fascism, and in turn fascism served the Church by getting rid of left-wing groups, markedly anti-catholic, under the premise that they were opposed to the will of God.
As one can see, the last six centuries in Spain have been marked by constant social and political relapses, the ghost of which still seems to haunt Spain’s collective unconscious. This blog will collect events, art and various historical memorabilia from both the past and the present connected by an abstract but key element: the Black Legend. Welcome to the underbelly of Spain.
Om man förbiser de kulturella och sociala stereotyper som karaktäriserar Spanien så visar sig även en bild av ett land av kontraster fram; den varma, trevliga och gästvänliga personligheten som oftast förknippas med spanjorer står vid sidan av landets våldsamma historia fylld av brutalitet. Denna sida överskuggas oftast utav de aspekter som lockar till sig den soltörstiga turisten. Den som däremot väljer att förbise landets soliga framsida och dyka ner i de mörka och djupa vattnen av detta medelhavsparadis kommer snart att finna sig infesterad av våld och misär.
För att finna rötterna till Spanien och det spanska folkets mest perverterade sidor så måste vi gå tillbaka till 1400-talet då den medeltida obskurantism som plågat Europa började att försvinna tack vare det intresse av humanism som renässansen bidrog till att sprida. Vad gäller Spanien (dåtida Kungariket Kastilien) då man talar om 1400-talet så är det inte bara de stora konstnärer och vetenskapsmän som landet än idag är stolt över som man tänker på, utan även Inkvisitionen.
Den nya domstolen – Spanska Inkvisitionen
Den spanska Inkvisitionen grundades under det sena 1400-talet då Påve Sixtus IV överlämnade en så kallad bulla på kungamaktens begäran, en bestämmelse som gav dem ett formellt tillstånd att skapa denna institution. Detta gav dem auktoritet samt total kontroll över tribunalen och dess agenter. Syftet var att detta skulle fungera som en mekanism som skulle hålla riket enat under katolicismen och dess föreskrifter. Den gällde dock endast för de invånare som var döpta och avsaknaden av religiös frihet gjorde alla medborgare utsatta för inkvisitorerna och deras långa vassa klor. Detta resulterade i en stor och våldsam förföljelse av de judiska konvertiter som kungadömet misstänkte konspirerade mot dem och fortfarande utövade sin judiska tro bakom stängda dörrar men även morerna, alltså den muslimska populationen och sist men inte minst även protestanter. Den ökande protestantiska befolkningen under 1500-talet och den fortsatta förföljelsen av dem lade de första stenarna till det koncept som man senare kommer att referera till som ”den svarta legenden”.
Den svarta legendens rötter
Den spanska sociologen och historikern Julián Juderías beskriver Svarta legenden såhär i sin bok ”La Leyenda Negra y la verdad histórica: España en Europa” som
…en atmosfär skapad av sagor om vårt land som har blivit publicerade i alla länder, de groteska beskrivningar av det spanska folket som individer och kollektiv, förnekandet eller det systematiska ignorerandet av allt som är positivt och vackert i hur kultur och konst manifesteras, de anklagelser som har blivit kastade på Spanien baserat på antingen överdrivna, missuppfattade eller rent utav påhittade påståenden i trovärdiga och respekterade böcker, ofta spridda via utlänsk media att vårat land utgörs av, ur en synvinkel gällande tolerans, kultur och politisk utveckling ett tragiskt undantag inom de europeiska nationerna.
Juderías kritik av den smutsiga lins som resten av Europa såg (och till viss del fortfarande ser) på Spanien är rättfärdigad: 1500-talets England, Nederländerna och Italien tillsammans med författare från andra europeiska länder förtalade Spanien och Inkvisitionen både som ett politiskt och religiöst medel för att störta nationen. Legenden om den ökända inkvisitionen går dock ej att förneka, likaså de aspekter av Spanien som Juderías verkar vägra att erkänna. Det politiska och religiösa klimatet i 1600-talets Spanien, plågat av politisk korruption, industriella nederlag samt dess förlegade religiösa intolerans resulterade i en signifikant ekonomisk och kulturell dekadens som bidrog till ökade känslor av otillräcklighet och moralisk fattigdom bland populationen när de ställer sig i jämförelse och kontrast till resten av Europa.
Dessa känslor genomsyrade den spanska mentaliteten till den punkt då vid 1800-talets hälft så menade man på att den spanska dekadensen inte berodde på miljön utan snarare på den spanska mentaliteten därför så menade vissa på att det snarare handlar om degeneration snarare än dekadens. Den myriad av sociokulturella, politiska och religiösa problem i landet, förvärrade av det Spansk-Amerikanska kriget och de efterföljande förlusterna av de kvarstående kolonierna i Amerika och Stilla Havet lade grunden till den så kallade 98-generationen; en grupp författare vars verk gav röst åt den frustration och besvikelse riktat åt landets sociala och politiska sfärer.
Antonio Machado, en av de mest beryktade författarna från 98-generationen, porträtterar i sin dikt ”Por tierras de España” en viss typ av spansk psykosocial profil karaktäriserad av kyla och landskap av ödslighet som för tankarna till romantikens författarskap:
(Engelsk översättning)
Men of this land who set pinewoods ablaze
And expect a booty from the plundering,
Used to level off black oak forests, yesteryear,
Cutting down the robust groves of the sierra.
They see their poor sons off, fleeing the land today;
The tempest carries away the rich silt
Through sacred rivers onto wide seas;
And they toil in cursed moorlands, and suffer, and wander.
Men who are sons of tough wayfarers’ stock,
Shepherds guiding their merino hordes
To fertile Extremadura, migrating flocks
Soiled by dust, baked by the sun along the way.
Short, nimble, suffering, his eyes those of a cunning man,
Sunken, apprehensive and fickle; and as though
A crossbow’s limb, in his dry countenance of
Salient cheekbones, the bushy eyebrows.
Plentiful, the wicked fellow in fields and villages,
Capable of the worst vices and most brutal crimes,
Hiding an ugly soul under the brown smock,
Subservient to the seven capital sins.
His eyes, ever blurred by envy or sadness,
He hoards on his catch and cries over his neighbour’s gains;
Neither does he ponder his misfortune nor enjoy his riches;
He’s hurt and assailed both by fortune and disgrace.
The numen of these fields is cruel and fierce:
At sunset, in the faraway hills,
You’ll see the shape of an archer, looming huge
As though an enormous centaur, readying his arrow.
You’ll behold soldierly plains and bleak, ascetic plateaus,
-sure, not the seat of the biblical garden around here -;
These lands are rather for the eagle, a chunk of the planet
Crossed by Cain’s wandering shadow.
1900-talets katolicism
Medans 98-generationens verk gav uttryck för en kritisk bild av Spanien där landet har orsakat misären själva så var skuggan av Inkvisitionen fortfarande närvarande i nykatolicismen genom idéer kring att protestantismen har förstört den katolska ortodoxin och renlärigheten i Europa och därför var det inte Spanien som befann sig i ett moraliskt jeopardy i jämförelse med resten av Europa, snarare tvärt om. Dessa tankeströmningar kom senare att anses som grundandet av nationalkatolicismen, den ideologi som genomsyrade Francos diktatur. Återigen så enas kyrkan och staten genom samma intressen: kyrkan erkände och stöttade de bakåtsträvande värderingar som fascismen stod för och lika så gav fascismen tillbaka till kyrkan genom att göra sig av med vänstergrupperingar och antikatolska strömningar av anledningen att de stod som opponenter till guds vilja.
Som här bevisat så har de senaste sex seklerna i Spanien präglats av ett konstant socialt och politiskt skov, vars spöke fortfarande verkar hemsöka Spaniens kollektiva undermedvetna. Den här bloggen kommer att samla allt ifrån olika händelser och skeenden till konst och blandade historiska ting från både det förflutna och nutiden, allt sammankopplat av ett abstrakt men huvudsakligt element: den Svarta Legenden. Välkommen till skuggsidan av Spanien.
“Por tierras de España” masterfully translated by Juan Ribó Chalmeta and Irina Urumova from Silens Loquor at Tumblr.
Featured image is Francisco de Goya’s “Auto de fe de la Inquisición” (1812–1819).
THE BLACK SPAIN 